Den allra första läxan ♥

I tisdags hämtade jag hem en liten kille som glad och lite stolt berättade att han hade en ny bok med sig hem i ryggsäcken och i den skulle han göra sin läxa.
När vi gick hem från skolan efter hans allra första dag i förskoleklass för två och en halv månad sen sa han att han vi fick inga läxor och skrev inga bokstäver så att få den allra första läxan var så klart lite spännande.

Väl hemma så frågade han direkt om W var hemma och när jag sa nej så blev han glad för han ville vara den som jag satte mig med först och gjorde läxan tillsammans med.
Inte konstigt alls att han tänker så för nästan varenda dag när vi kommit hem så är det fokus på W och alla hennes läxor. Hon har minst tre läxor varje vecka och ofta skriftliga förhör och prov så det är ju inte konstigt att det är fokus på hennes läxor och att det tar tid.
Att W just igår valt att följa med en kompis hem kändes extra bra så kunde jag och M vara ensamma och i lugn och ro sitta ner med hans uppgift.

Vi myste till det lite extra i köket och han visade läxboken.
På insidan av pärmen hade fröken klistrat in en info om vad boken skulle användas till, att det ibland kommer att vara läxor som ska målas och ritas, ibland siffror och ibland bokstäver och att boken ska lämnas in till fröken på fredagar i den veckan som man får läxan. Därmed inte sagt att han kommer att ha läxa varje vecka.

Först uppgiften var att rita och måla sin familj och eventuella husdjur. Sen skulle man om man kunde skriva namnen på dem man målat och så till sist rita en ram tunt hela teckningen.
M har lite svårt med att bli nöjd med huvudformerna, han vill ha en fin rund cirkel, men annars så målade han på med glatt humör och det var så mysigt att sitta bredvid, för jag behövde ju inte göra så mycket, mer än att lyssna till hans bubblande om vad han målade för något och hjälpa honom med några av bokstäverna ♥

Det hade varit den perfekta lilla stunden om det inte varit för att jag var tvungen att vara nästan ständigt uppkopplad med Karlstadbuss då W ringde när hon kommit hem till kompisen och var i upplösningstillstånd.
Hon hade haft sin mobil på bussen men när hon kom hem till kompisen så var den borta så hon hade med största sannolikhet tappat den när hon reste sig från bussätet.
Många samtal senare, väntan då personal från kontoret försökte få kontakt med busschauffören som körde den stadsbussen som W åkt med via komradio men som misslyckades då han inte förstod, eller hörde kanske, att han skulle skruva ner radion som hela tiden lät högt och störde komradion så att de inte kunde kommunicera, och så lite telefonsamtal till.
Hade kontakt med jättebra personal hela tiden och efter två och en halv timme, när jag var säker på att jag skulle få ringa och spärra telefonen, så fick jag veta att busschauffören gått av sitt pass och lämnat in en telefon på kontoret och otroligt nog var det Ws telefon och även hennes busskort fanns kvar i fodralets ficka.
Lycka på den! Igår hämtade L telefonen på ett kontor och så var ordningen återställd igen, puh.